Är riktigt spänd inför det hela och det känns faktiskt inte så avlägset som det är. Ska komma om typ lite mindre än 2 månader. Men det är såklart förberedelser för fulla muggar som gäller i lägenheten för tillfället. Mycket ska bort och mycket ska införskaffas åt de små. Tur att man vart med förr så man vet någorlunda vad som gäller.

Det är i princip bekräftat att det är en pojke och en flicka btw. Sambon och jag skojar om att när alla 3 tjejerna (om det inte hunnit komma fler då!) får PMS kan jag och pojken ta oss igenom det tillsammans och stöttande påminna varandra om att det bara är just pms och att det snart är över x3
Varför finns pms? :<

int main() {
    int num = 0;
    printf( "Siffran är: %s", num );
    int *ptr;
    ptr = #
    *ptr = 17;
    printf( "Siffran är: %s", num );
    return 0;
}

Det som först händer är att det skapas en int med initieringsvärdet 0. Sedan skrivs det ut på skärmen som man kanske fattar. Det som skrivs ut på skärmen kommer vara ”Siffran är: 0″.
Sedan skapas en pekare. Deklarationen av pekaren anger att den kommer peka på en int. Variabeln ”ptr” kommer därmed peka på ett numeriskt värde, men inte innehålla ett själv.
Sen blir det intressant! Det ser ut som att vi försöker ge pekaren värdet av ”num”. Men don´t go crazy än, vi har nämligen ett ”&”-tecken framför ”num”. Det innebär att vi skapar en referens, eller pekare till ”num”. Så nu pekar alltså ”ptr” mot ”num”. Ändrar man ”num” kommer objektet som ”ptr” pekar på ändras.
Det vi sedan gör är att ändra objektet som ”ptr” pekar mot. Lägg märke till hur det finns en ”*” framför ”ptr”. Den talar om att det är objektet som pekaren pekas mot som ska ändras. Vad pekaren pekar mot ska datorn skita i!
Sen skriver vi ut talet igen. Den här gången printas ”Siffran är: 17″.
Sist returnerar vi bara liksom.

Vad är då pekare bra för? Vi hade ju mycket lättare kunnat ändra ”num” direkt hallåa asså! Men ta det lugnt, det finns fina användningsområden för detta hära. Ta till exempel två klasser som är definerade på helt olika ställen som du vill ska kunna kommunicera med varandra. Istället för att ha någon sorts mellanhand som hanterar kopplingen mellan de båda kan de bara innehålla pekare till klassen som ska interageras med. Exempel:

class MyGayClass {
    public:
        RunGayAction();
};
class GayClass {
    public:
        void Run() { if ( GC != NULL ) GC->RunGayAction(); };
        void ApplyMyGayClass( MyGayClass *NewGC ) { GC = NewGC; };
    private:
        MyGayClass *GC;
};

GayClass har en pekare till en MyGayClass. Om man ser till att peka den mot en MyGayClass som finns, kan man från GayClass köra funktioner från MyGayClass obehindrat. Som man ser i Run()-funktionen så kommer funktionen RunGayAction() i MyGayClass köras. Men det är på ett villkor; dvs. att pekaren inte är NULL. En pekare som är NULL innebär att den inte pekar på någonting alls. Pekare till vilken datatyp som helst kan även vara värdet NULL. Såhär kan man använda klasserna:

MyGayClass ClassOne;
GayClass ClassTwo;
ClassTwo.ApplyMyGayClass( &ClassOne );
ClassTwo.Run();

Detta kommer som sagt till sist köra RunGayAction() i MyGayClass.

Det var allt om pekare för idag! (notera att jag inte testkompilerat, så det kan såklart finnas fel. påstår inte heller att allt jag säger måste stämma)

• Kastrullen med det gamla riset
• En flaska sweet-chili-sås
• En flaska soja

Kör helt enkelt ner lite sweet-chili-sås och droppa på soja. Rör runt med en gaffel och käka med just samma gaffel direkt ur kastrullen. Relativt skitgott! Var noga med att du inte använder dig av en kastrull med teflon, för då kan gaffeln repa sönder teflonet :<

Det är fantastiskt att se hur hon växt upp från en sån liten nyfödding till att bli så stor! Att man kan kommunicera fritt och hon fattar allt man säger, och även kan uttrycka i stort sett allt hon vill.

Snart kommer två nya, då börjar man om på noll. Ska bli spännande att se hur allt det går

Imorgon ska jag och lillgumman sova själva här för mor i huset ska sova borta så det är lite nervöst. Dottern klarar det kanon alltså men jag är ju som stort barn och saknar henne massor. Men det blir fint ändå! En period var det jag som nattade ganska mycket och det gick fint det med. No problemos.

Tidigare förstod jag inte varför man i hela världen skulle vilja ha barn! Jag tyckte att det måste ju vara så jobbigt, och visst – det kan vara jobbigt ibland, speciellt då barnen är sjuka och sånt. Men det får man igen tusenfalt, speciellt nu när dottern blivit större. Det är så kul att se hur hon växt upp från att ha varit ett litet knyte till någon som kan prata, har en egen (stark ;p ) vilja och är tjockt med smart. Hon fattar typ allt man säger!

Tycker det är gulligt hur hon kan hantera olika ord, t.ex när man säger att man ska tvätta händerna och hon inte alls vill så kan hon säga ”Nej, ta bort tvättet!”. Att såna grejer kan vara så gulligt! :3

Kommande tvillingar är en väldigt spännande sak. Med stor säkerhet är det en av varje kön fick vi reda på i förrgår. När man fått barn sedan tidigare är allt så mycket verkligare och man vet faktiskt till viss del vad som komma skall. Sist så hängde jag inte med i bebisens storlek och liksom ”Nä, så stor kan bebisen inte vara ju!”, men nu fattar man hur läget ser ut. Ser fram emot att få ta hand om de små filurerna faktiskt

Annars flyter livet på som det ska, med inte alltför mycket som händer. Verkar som att fastighetsskötaren jobbar i snigelfart, trots att vi ligger på och påminner om grejer vi felanmält sedan inflytten. Det värsta är att vi inte har fått förrådet än. Men man ska nog inte klaga, det finns betydligt värre saker i livet än att tillfälligt bo bland kartongstaplar. T.ex. att mina händer inte riktigt känns anpassade för att skriva på det pyttelilla tangentbordet på en eee 701 (tror jag den heter) :<

Apropå den datorn så är den ganska cool. Det är min flickväns. Sen skaffade hon en rosa samsungdator så den här hamnade på hyllan. Men cool är den, och det inbyggda linuxet är bytt mot windows xp vilket kanske inte fungerar helt optimalt om man tagit bort swaputrymmet som man råds göra. Minnet blir fullt mycket fort!
Att köra in något linuxoperativ med låga systemkrav och använda datorn tillsammans med en extern hårddisk som lamp- samt ftp-server vore dock så ballt så det inte vore sant!

Dottern kör lite pappa-period för tillfället tror jag. Hon har blivit mycket pappig och ibland är det bara jag som funkar. Känns ganska kul i kontrast till mammigheten som hon haft sedan födseln typ. Och det är så gulligt om hon är ledsen så kan hon krypa upp i mitt knä och bara krama om mig för att sedan bli glad igen :’)

Nu har jag inte mer att skriva idag tror jag.

Måste även passa på att säga att det ska bli väldigt spännande att se vad det är för filurer som simmar runt i flickvännens mage atm. Tvillingar där inne. Då har vi tre kids i huset sen

Ska kila och plocka in semlorna i ugnen nu, hej då liksom!

AddButton 10 10 200 40 "Min knapp" "main:exit"

Detta kunde skapa en knapp på xy 10, 200 pixlar bred och 40 pixlar hög, med texten ”Min knapp” och funktionen ”main:exit”. Enkelt som in i bomben. ACD är såklart fortfarande väldigt enkelt, men har viss utökad funktionalitet i sitt senaste utförande. Man kan till exempel skriva ett kommando över flera rader eftersom ett kommando inte körs efter nyrad, utan ett semikolon. Man kan även spara värden i variabler, separera attribut med så många tabbar och mellanslag som man känner för och kommentera bort block med kod. Typ lixom!! :

' Detta kommenteras bort '
System.String	Font.Path	"fonts/afont.fnt";
Graphic.Font
	(String)Font.Path
	"AFont";
Graphic.GUI.AddButtonSkin	"SkinName"	"SpritePattern"	"AFont";

Jag tycker att det är väldigt intressant att testa olika sätt att läsa in data på. Har även i c++ gjort en ini-läsare som det bara är att droppa i projektet, #includa och köra. Väldigt praktiskt med återanvändbara komponenter
Just ACD är ju såklart inte något någon hört talas om tidigare eftersom det är mitt egenutvecklade ”språk”. Det har endast använts i en del testprojekt jag gjort för att snabbt och lätt kunna lägga in stöd för att dynamiskt läsa in data. Ett ganska coolt projekt som använder ACD är ett icke namngivet zombie-pangar-spel jag jobbade på ett tag:

Tänkte att jag kan ju lika gärna gå wild och hänga ut det så mycket som möjligt. Man vet ju aldrig om man kanske får nytta av det i framtida jobbsökningar  Spelet är typ som crimsonland för de som känner till det, fast med en massa rgp-element och möjligheter till att faktiskt ha någon form av story!

Och det var allt för idag kära vänner. Väntar nog med att skriva för mycket personliga grejer här i bloggen för övrigt, eftersom jag känner att jag helst håller mig så anonym som möjligt. Men att jag älskar min dotter och min flickvän vill jag iallafall passa på att skrika ut! Ni vet vilka ni är så jag behöver inte säga några namn och röja anonymiteten :3

Det kan nog finnas många orsaker till att man bloggar, men det kvittar. Kul är det och snart ska jag nog skriva något riktigt här på bloggen. Liksom något som inte bara är meningslöst babbel eller funderingar eller sånt.